Hundratals språk talas i Storbritannien, men det här är't som alltid återspeglas i klassrummet
mer än 300 olika språk talas nu i brittiska skolor. Och i England använder över 20% av grundskolans barn engelska som ett extra språk.
detta motsvarar över 900 000 barn för vilka engelska inte är deras första språk., Dessa barn kan ha fötts i ett annat land, deras föräldrar kan tala ett annat språk till dem hemma, eller de kanske bara vet några ord av ett annat språk eftersom deras morföräldrar invandrade till England för länge sedan. Men precis som alla andra elever går de i skolor över hela landet, talar (eller lär sig att tala) på engelska och deltar i den nationella läroplanen. Men det faktum att dessa barn också ta med sig en rik förståelse för ett annat språk och kultur kan ofta gå obemärkt förbi.,
tvåspråkighet är något vi brukar fira hos vuxna men inte alltid i klassrummet, där engelska vanligtvis prioriteras. Detta trots att många samhällen i Storbritannien talar mer än ett språk.
i den brittiska folkräkningen 2011 rapporterade till exempel 4,2 m personer att de hade ett annat huvudspråk än engelska. Och drygt hälften av alla européer hävdar att de talar minst ett annat språk utöver sitt modersmål.
brist på språklig mångfald
forskning visar att vissa barn aldrig har möjlighet att använda sitt hemspråk i skolan., Och i vissa fall kanske deras lärare inte ens vet att de talar ett annat språk.
i avsaknad av stöd från skolan eller samhället kan dessa barn ibland förlora sina hemspråk. Detta är något som kan vara särskilt sant på mycket enspråkiga områden som upplever mindre invandring.
problemet är då att dessa områden – där engelska är det enda språk som talas – blir ännu mer enspråkiga. Allt medan andra delar av landet växer och firar sin språkliga mångfald.,
trots alla fördelar som kan komma från att ha tillgång till andra språk visar forskning att det finns ett antal faktorer som kan hindra lärare från att känna sig kunna införliva hemspråk i sina klassrum. Till exempel finns det vad som har beskrivits som en ”enspråkig tankegång” där engelska skolor har en lång historia av att vara enspråkig och prioritera barns progression på engelska språket., Att främja språkinlärning i ett land där ett globalt språk talas kan vara svårt att sälja.
lärarna är också mycket pressade att uppfylla mål på engelska – precis på samma sätt som eleverna är pressade att uppnå på engelska. Som ett resultat kan detta lämna lite utrymme för individuell variation, eller för att ägna tid för att fira den språkliga mångfalden som finns inom våra skolor.,
hur man skapar en flerspråkig gemenskap
Med tanke på att omfamna andra språk i skolan kan vara ett bra sätt att tillhandahålla välbehövlig språklig och kulturell utbildning för resten av klassen, mer kan och bör göras för att göra det mesta av dessa språkliga och kulturella resurser.
även om en skola inte har några elever som använder engelska som ett annat språk, är chansen att det finns andra språk som används i samhället i stort – och som kan utnyttjas inom lokala skolor.,
men denna idé om barn eller föräldrar som tar kontroll över lärandet verkar vara en som vissa lärare kan känna sig obekväma med – eftersom det innebär att de måste lita på barnet och kanske bli språkläraren själva. Resultaten från vår egen forskning visar också att betydande investeringar skulle krävas för att ge lärarna förtroende och vilja att känna sig bekväma med detta.,
men att investera i fler flerspråkiga klassrum kan bidra till att öppna nya dörrar för alla. Och det här kan vara så enkelt som ett barn som läser historier på sitt hemspråk till resten av klassen, eller föräldrar som kommer in i skolan för att arbeta med alla barn som använder sitt språk. Lärare kan till och med bredda lärandet för att be hela klassen att märka delar av en blomma (till exempel) på två språk, med hjälp av ett tvåspråkigt barn.,
genom att använda sina språk i en ”officiell” skolmiljö skulle barnen kunna se att det finns en plats för andra språk än bara engelska i skolan. Och att deras färdigheter som tvåspråkig talare värderas.
att erkänna och uppmuntra tvåspråkighet kan också innebära att enspråkiga barn ser positiva exempel på språkinlärning. De skulle också höra språken i deras samhälle och lära sig att uppskatta språklig mångfald i en ung ålder-avgörande i nuvarande klimat av segregation och separation.