Parietalcellmorfologi / funktion
CL – sekretion innefattar parietalcellens mekanism för att hantera basen (OH-) som lämnas bakom h+ sekretion. De protoner som utsöndras kommer från jonisering av vatten (H2O → OH – + H+) och en växande obalans av OH – over H+ skulle höja cytoplasmiska pH till en punkt som skulle vara dödlig för cellen, så överskottsbasen måste avlägsnas eller neutraliseras. Aktivt utsöndrar parietalceller tar CO2 från blodet (och från sin egen metabolism) och använd karbanhydrasenzymet för att reagera snabbt med vatten och bilda H+ och HCO3-., Den förra ersätter den utsöndrade h+, upprätthåller en cytoplasmatisk h + / OH – balans, medan den senare, en säkrare svag bas (bikarbonat), snabbt lämnar cellen över det basolaterala membranet (till blodet), i utbyte mot Cl-, via anjonväxlare (även kallade klorid/bikarbonatväxlare). Detta inträde av Cl -, som drivs över dess jämviktskoncentration i cytoplasman genom utträde av HCO3 -, ger drivkraften för Cl-att korsa det apikala membranet som anjonisk komponent av saltsyra.,
processen skiftar överskottsbasen från parietalceller till blodet, vilket är bättre att hantera överskottet. En mycket större mängd bikarbonat som redan finns i blodet (en del av CO2/HCO3 – buffringssystemet), buffringskapaciteten hos blodproteiner och automatiska justeringar av andningsfrekvensen (för att ändra förlust av CO2) håller ökningen av blodets pH mycket liten när parietalceller maximalt utsöndrar syra i magen och bikarbonat i blodet.
syra och bas är endast tillfälligt separerade., När sura maginnehållet töms i tolvfingertarmen, bikarbonat, utsöndras som natriumbikarbonat av bukspottkörteln och duodenal foder, neutraliserar HCl för att bilda koldioxid, salt och vatten:
NaHCO3 + HCL → CO2 + NaCl + H2O