The Cask of Amontillado (Svenska)
av Edgar Allan Poe – publicerad 1847
tusen skador på Fortunato jag hade burit som jag bäst kunde, men när han vågade på förolämpning jag lovade hämnd. Du, som så väl känner till min själs natur, kommer dock inte att anta att det gav uttryck för ett hot. På längden skulle jag hämnas; detta var en punkt definitivt avgöras –men den mycket definitivitet som det löstes hindrade idén om risk. Jag får inte bara straffa utan straffa med straffrihet., Ett fel är oroat när retribution tar över sin reresser. Det är lika oroat när avenger misslyckas med att få sig att känna sig som sådan för honom som har gjort fel. Det måste förstås att varken med ord eller handling hade jag gett Fortunato anledning att tvivla på min goda vilja. Jag fortsatte, liksom min i att le i hans ansikte, och han uppfattade inte att min att le nu var påtanken om hans omolation.
han hade en svag punkt –Denna Fortunato –även om han i andra avseenden var en man som skulle respekteras och till och med fruktade. Han var stolt över sin finsmakare i vin., Få italienare har den sanna virtuos anda. För det mesta är deras entusiasm antagen för att passa tid och möjlighet, att utöva imposture på brittiska och österrikiska miljonärer. I målning och gemmary var Fortunato, som hans landsmän, en kvack, men i fråga om gamla Viner var han uppriktig. I detta avseende skilde jag mig inte från honom väsentligt ;- jag var skicklig i de italienska vintagen själv och köpte i stor utsträckning när jag kunde. Det handlade om skymning, en kväll under karnevalsäsongens högsta galenskap, som jag mötte min vän., Han tilltalade mig med överdriven värme, för han hade druckit mycket. Mannen bar brokig. Han hade en åtsittande parti-randig klänning, och hans huvud överskreds av den koniska kepsen och klockorna. Jag var så glad att se honom att jag trodde att jag aldrig skulle ha vridit hans hand. Jag sa till honom: ”min kära Fortunato, du har lyckligtvis träffats. Hur anmärkningsvärt bra du ser till-dag. Men jag har fått en pipeof vad som passerar för Amontillado, och jag har mina tvivel.”
” hur?”sa han. ”Amontillado, en pipa? Omöjligt! Och mitt i karnevalen!,””Jag har mina tvivel”, svarade Jag ;” och jag var dum nog att betala hela Amontillado priset utan att rådfråga dig i frågan. Du skulle inte hittas, och jag var rädd för att förlora ett avtal.””Amontillado!””Jag har mina tvivel.””Amontillado!”Och jag måste tillfredsställa dem.””Amontillado!””När du är förlovad är jag på väg till Luchresi. Om någon har en kritisk tur är det han. ”Luchresi kan inte berätta för Amontillado från Sherry.””Och ändå kommer några dårar att få det att hans smak är en match för din egen. ”Kom, låt oss gå.”Vart?””Till dina valv.,””Min vän, Nej; Jag skall inte påtvinga er goda natur. Jag ser att du har en förlovning. Luchresi — ”” jag har ingen förlovning; — kom.””Min vän, Nej. Det är inte engagemanget, men den svåra förkylningen som jag uppfattar att du är drabbad av. Valven är outhärdligt fuktiga. De är täckta med Niter.””Släpp oss ändå. Kylan är ingenting. Amontillado! Du har blivit påtvingad. Luchresi kan inte skilja Sherry från Amontillado.,”Så Fortunato besatt sig av min arm; och sätta på en mask av svart siden och rita en roquelaire nära om min person, jag led honom att skynda mig till mitt palazzo.
det fanns inga skötare hemma; de hade avvikit för att göra glada för att hedra tiden. Jag hade sagt till dem att jag inte skulle återvända förrän på morgonen, och hade gett dem uttryckliga order att inte röra sig från huset. Dessa order var tillräckliga, jag visste väl, för att försäkra deras omedelbara försvinnande, en och alla, så snart min rygg var vänd., Jag tog från deras sconces två flambeaux, och ge en till Fortunato, böjde honom genom flera sviter av rum till valvet som ledde in i valven. Jag gick ner en lång och slingrande trappa och bad honom vara försiktig när han följde. Vi kom långt till foten av nedstigningen, och stod tillsammans på den fuktiga marken av katakomberna i Montresors. Min väns gång var ostadig, och klockorna på hans keps jingled när han promenerade. ”Röret”, sa han. ”Det är längre”, sa jag; ” men observera det vita webbarbetet som lyser från dessa grottväggar.,”Han vände sig mot mig och tittade in i mina eves med två filmy orbs som destillerade ruset av berusning.
”drick”, sa jag och presenterade honom vinet. Han höjde den till sina läppar med en leer. Han pausade och nickade till mig bekant, medan hans klockor jingled. ”Jag dricker”, sa han, ” till den begravda som vilar runt oss.””Och jag till ditt långa liv.”Han tog igen min arm, och vi fortsatte. ”Dessa valv”, sa han, ” är omfattande.””Montresors,” svarade Jag, ” var en stor och många familj.””Jag glömmer dina armar.,””En stor mänsklig fot d” eller, i ett fält azurblå; foten krossar en orm skenande vars fångar är inbäddade i hälen.””Och mottot?””Nemo me impune lacessit.””Bra!”sa han. Vinet glittrade i hans ögon och klockorna jingled. Min egen fantasi blev varm med Medoc. Vi hade passerat genom långa väggar av staplade skelett, med fat och puncheons intermingling, in i de flesta urtagningarna av katakomberna. Jag pausade igen, och den här gången gjorde jag djärv att gripa Fortunato av en arm ovanför armbågen.
vid den mest avlägsna änden av kryptan uppträdde en annan mindre rymlig., Dess väggar hade fodrats med mänskliga kvarlevor, staplade till valvet ovanför, i mode av de stora katakomberna i Paris. Tre sidor av denna inre krypta var fortfarande ornamenterade på detta sätt. Från den fjärde sidan hade benen kastats ner och låg promiskuöst på jorden och bildade vid en punkt en höjd av någon storlek. Inom väggen sålunda exponeras genom förskjutningen av benen, upplevde vi en fortfarande inre krypta eller urtagning, på djupet om fyra fot, i bredd tre, i höjd sex eller sju., Det verkade ha konstruerats för ingen särskild användning inom sig, men bildade bara intervallet mellan två av de kolossala stöden på taket av katakomberna, och stöddes av en av deras omskriva väggar av fast granit.
det var förgäves att Fortunato, upplyftande sin tråkiga fackla, försökte bända in i djupet av urtaget. Dess avslutning det svaga ljuset gjorde det inte möjligt för oss att se. ”Fortsätt”, sa jag; ” häri är Amontillado. När det gäller Luchresi – ””han är en ignoramus,” avbröt min vän, när han steg ostadigt framåt, medan jag följde omedelbart vid hans klackar., I nisch, och att hitta ett ögonblick han hade nått ytterligheten av nischen, och att hitta hans framsteg greps av berget, stod dumt förvirrad. Ett ögonblick till och jag hade slagit honom till graniten. I dess yta var två järnklamrar, avlägsna från varandra om två fötter, horisontellt. Från en av dessa berodde en kort kedja, från den andra ett hänglås. Kasta länkarna om midjan, det var men arbetet med några sekunder för att säkra det. Han var för mycket förbluffad att motstå. Dra tillbaka nyckeln jag klev tillbaka från urtaget., ”Passera din hand”, sa jag, ” över väggen; du kan inte låta bli att känna nitre. Det är faktiskt väldigt fuktigt. Låt mig än en gång Be er att återvända. Inte? Då måste jag lämna dig. Men jag måste först ge dig all den lilla uppmärksamhet i min makt.””Amontillado!”ejaculated min vän, ännu inte återhämtat sig från sin förvåning. ”Sant” svarade Jag; ” Amontillado.”
som jag sa dessa ord jag busied mig själv bland högen av ben som jag tidigare har talat om. Kasta dem åt sidan, upptäckte jag snart en mängd byggsten och murbruk., Med dessa material och med hjälp av min trowel började jag kraftigt att mura upp ingången till nischen. Jag hade knappt lagt den första nivån av murverk när jag upptäckte att berusning Fortunato hade i en stor åtgärd slitna. Den tidigaste indikationen jag hade på detta var ett lågt Stönande skrik från djupet av urtaget. Det var inte en berusad mans rop. Det var då en lång och envis tystnad. Jag lade den andra nivån, och den tredje och den fjärde; och sedan hörde jag kedjans rasande vibrationer., Bullret varade i flera minuter, under vilket, för att jag skulle kunna höra det med desto mer tillfredsställelse, upphörde jag mitt arbete och satte mig ner på benen. När äntligen klankningen sjönk, återupptog jag troweln och slutade utan avbrott den femte, den sjätte och den sjunde nivån. Väggen var nu nästan på en nivå med mitt bröst. Jag pausade igen, och höll flambeaux över mason-arbetet, kastade några svaga strålar på figuren inuti. En följd av högljudda och gäll skrik, spricker plötsligt från halsen av den kedjade formen, tycktes driva mig våldsamt tillbaka., För ett kort ögonblick tvekade jag, jag darrade. Unsheathing my rapier, jag började famla med det om urtaget; men tanken på ett ögonblick lugnade mig. Jag lade min hand på katakombernas fasta tyg och kände mig nöjd. Jag återkom till muren; jag svarade på skriken från honom som klamrade. Jag åter ekade, jag hjälpte, jag överträffade dem i volym och i styrka. Jag gjorde det här, och clamoureren växte fortfarande.
det var nu midnatt, och min uppgift var nära. Jag hade avslutat den åttonde, den nionde och den tionde nivån., Jag hade avslutat en del av den sista och elfte; det förblev men en enda sten som skall monteras och putsade in. Jag kämpade med sin vikt; jag placerade den delvis i sin avsedda position. Men nu kom det från nischen ett lågt skratt som uppförde håren på mitt huvud. Det efterträddes av en sorglig röst, som jag hade svårt att erkänna som den ädla Fortunato.